Hello Kitty!

Bobster-programledaren, radioprataren och krönikören Kitty Jutbring är inte en person som smälter in i mängden. I sitt rosablonda hår, höga klackar och åttiotals-inspirerade outfits skapar hon sin egna, unikt kreativa stil.

Mer

Vi befinner oss i Kittys lägenhet, det är måndag och vinter. Men den jämngrå vardagen har inte hittat in hit. Kanske är det de rosa väggarna, leksakssamlingen i hyllan, eller kanske är det Kitty själv. Vissa personer känner man sig upplyft av. Kitty är en sådan person. Hon har nära till både gapflabb och kloka insikter, och hon har en karisma som få. Man får snabbt intrycket av att hon är sin egen, att hon står för den hon är.
– Min självbild är bättre nu än den var förut. Jag tror att det handlar om att stå för den man är, höra sin inre dialog och bryta ner det negativa med positiva tankar. Man måste sluta bry sig om vad omvärlden tycker om en.
Vad är fördelen och nackdelen med att jobba med media?
– Om du träffar rätt människor så kan det vara väldigt kreativt och kul. Men du måste också lära dig säga nej, inte tacka ja till allting av rädsla för att bli bortglömd. Många säger att det är en hård bransch och att du måste smida medan järnet är varmt, men det tänket är också den gigantiska fällan. Jag tror att du måste lita på att du hänger kvar för den du är.
Det märks att hon numera är noga med vilka sammanhang hon syns i och att hon inte tar på sig för mycket för popularitetens skull. Hon vill vara med, forma och bestämma. Det innebär även att hon gör all styling själv.
– Jag vill inte vara en produkt. Det ska kännas som jag. Man ska må bra inuti, själv påverka och styra det man kan.
Vad är din inställning till trender?
– Jag är så trött på ”inne och ute”-listor. Man är alltid snyggast i det man trivs i, utstrålning är ju det finaste man kan klä sig i. Det finns inget tuffare än de som struntar i om andra tycker att de klär sig konstigt. Folk överlag är så rädda för att vara ”ute”, vilket bidrar till en konsumtionshets. Jag försöker själv att dra ner på mitt klädköpande just därför …
Vad ligger ditt klädkonto på per månad?
– Alltifrån 500 till 5 000 kronor. Ibland mer…
Hur startade ditt intresse för mode?
– Det började med musikintresset, i högstadiet. En kompis tipsade mig om musikstilen indie. Jag förstod först inte varför jag skulle börja lyssna på indisk musik. Det visade sig att musikstilen indie inte alls hade med Indien att göra. Det var en fantastisk värld som öppnade sig, med cool musik med bland annat Blur, Wannadies och Popsicle. Musiken avspeglade sig i mina klädval och jag var en typisk ”pandatjej”: mycket svart smink, små klänningar och handväska.
Hur har din klädstil utvecklats sedan dess?
– Jag har experimenterat mycket, rört mig mellan olika stilar, exempelvis grunge-indie, rockigt, bohemiskt och militäraktigt. Jag har haft väldigt underliga plagg, till exempel batiktröja med speglar i. Men nu har jag landat i åttiotalslooken. Det började ungefär för tio år sedan när jag köpte ett åttiotalsplagg på UFF som jag skämtade om att jag aldrig skulle ta på mig. Men det gjorde jag och sedan dess har jag varit fast.

Grön klänning från H&M Rowells, underkjol från punkaffären Chock i Göteborg, hemmagjord bolero, accessoarer second hand.

Varför just åttiotalet?
– Det rymde allt, det var så brett och stort. Även fyrtio- och femtiotalet går ju att hitta i åttiotalsmodet. Och det fanns mer öppenhet, inget var förbjudet. Det var vräkigt och kul, ett positivt årtionde. Man lekte med könsrollerna på ett sätt som man inte gör nu. Se bara på Boy George.
Det finns en lekfullhet i din stil, är det viktigt att våga vara barnslig?
– Det finns så mycket krav och regler ute i samhället, saker du ska göra, följa, betala in. Vad kan jag egentligen påverka? Jo, mig själv. Jag kan ha rosa hår och få känna mig fin.
Ligger det mycket eftertanke bakom dina klädval?
– Nej, det är känslan som styr, jag planerar inte mina inköp. Mycket handlar om impulsshopping. Det får helt enkelt komma som det kommer. Det är lite spännande. Just nu är jag mycket inne på sekreterarlooken, med höga kjolar och prydliga blusar.
Du är ingen jeansperson, eller hur?
– Nej, jag har bara ett fåtal. Ett par Nudie- jeans som jag fått eftersom min kille Ola är deras stjärtmodell i år. Och ett par Julian red, också en present.
Hur klär du dig när du går ut på klubb?
– Jag klär mig i något som jag känner mig glamourös i, aldrig byxor. När jag går ut så tänker jag till mer, på vad som matchar till vad, till exempel om man har röda detaljer: rött läppstift, nagellack och väska. Det gillar jag. Det roligaste är att sminka sig, mycket färg och vågat ska det vara. Och så lägger jag ner mycket tid på håret.

Lila hood från H&M, tyllklänningen är från Finland, leggings från Lindex, resårskärp från Prag, skor från Din sko, accessorarer från Ella a-second hand i Göteborg, tyllhårspänne från en vanlig tygaffär.

Är frisyren viktig för helhetsintrycket?
– Ja, den är jätteviktig. Om det finns enkla sätt att få uttrycka sig på så är det bra. Jag skulle aldrig betala över tusen spänn för att bleka rötterna. Det ska vara skoj. Visst, många stirrar när jag går på stan och barnen i mitt program undrar om jag bär peruk. Men jag kan inte kompromissa. Jag har egentligen en fin naturlig färg och skulle säkert kunna ha ett Beyonce-hår i cendré, men nej, det går inte.
Vilka är dina stilikoner?
– Cyndi Lauper och Kim Wilde. Madonna, på åttiotalet, inte nu. Och Leila K, fast hon har haft på sig fruktansvärda kläder ibland.
Vad skulle du aldrig ha på dig?
– Bootcut jeans. Stringtrosor. Cowboyboots. Eller den där träningsoverallen ur Madonnas H&M-kollektion. Jag skulle heller aldrig bära vita hotpants, eller uggs.
Hur ska man tänka om man känner sig ful en dag?
– Då får man vara ful. Man måste inte vara fixad eller fräsch hela tiden. Men jag vet hur det känns. Jag försöker tänka att man kan fixa till sig när man verkligen känner för det, för tillfällen då man orkar det.
Har du några stilknep?
– Ett resårskärp kan piffa upp vadsomhelst, en vanlig kjol och top kan bli som förvandlade. Att kombinera starka färger är också ett hett tips.
Vad är ditt tips till dem som vill, men inte vågar bryta mot trender?
– Många står framför spegeln och vågar inte ta på sig det de gillar. När man vågar, trots att man inte vet vad de andra ska tycka, det är då man har en egen stil. Man ska stå för sin egen smak och bära upp sina kläder som om de vore de coolaste i världen. Det är vad det handlar om.

Kitty Jutbring

Född: 8 April 1977 i Göteborg.
Bor: Vasastan, Göteborg.
Karriär: Radiopratare, DJ, klubbdrivare, musiker, dokusåpadeltagare, reporter, krönikör, programledare, relationsrådgivare.
Aktuell: Som programledare för Svt:s ”Bobster” och som relationsrådgivare i P3:s ”Christer” och i Plaza kvinna.

Kittys second hand-favoriter:

Emmaus Björkå på Linnegatan i Göteborg
UFF i Malmö.
Loppisar: Saron kyrkan och Kommersen i Göteborg.
Vanliga tant- second hand butiker.
Judiths på Hornsgatan i Stockholm.

Kittys fyndtips:

På E-bay har jag hittat många Converse-skor och T-shirts med George Michael och Prince-tryck. Skor hittar jag på Topshop och Din sko. Annars så hittar jag mycket på H&M, Vero moda, Prickig katt i Göteborg och på blocket.se. Man kan alltid göra om plagg, klippa, sy på och fästa tygrosetter på ett par enkla skor.