Coop: ”Vi agerade så fort vi förstod allvaret”

Det här är en sampublicering med Handelsnytt. Läs hela berättelsen om Miriam här. Artikeln är skriven av Lisa Berthelson.

Tidningen Handelsnytt har vid flera tillfällen försökt att få en intervju med Coop. Men Coop vill svara via mejl.

”Av hänsyn till medarbetarens integritet kan vi inte gå in på några detaljer kring ärendet. Det vi kan säga är att när situationen tydligt uppdagades för butiken under hösten 2021 blev det en snabb process för att finna en lösning på situationen.

Medarbetaren hade lyft frågan tidigare angående önskemål om att byta butik, men orsaken till bytet hade inte framkommit tydligt för butiksledningen. Då orsaken tydligt framkom i ett senare skede tog Coop givetvis situationen på största allvar och butiksledningen agerade snabbt för att finna en lösning och erbjöd en omplacering som medarbetaren tackade nej till.

Coop erbjöd därefter en ytterligare möjlighet till omplacering som medarbetaren tackade ja till och som innebar samma tjänst i en annan butik. Det stämmer inte att butiksledningen känt till att medarbetaren utsatts för våld av sin partner under en längre tid”, skriver Kevin Bell, pressekreterare på Coop, i ett mejl till Handelsnytt.  

Vad är arbetsgivarens skyldigheter?

Handelsnytt har frågat Per Dalekant, chef för processjuristerna och arbetsmiljöexperterna på Svensk Handel, och Kerstin Wrisemo, rådgivare för arbetsmiljö- och socialförsäkringsfrågor på Fremia, om vilka skyldigheter en arbetsgivare har.

– Arbetsrätten är tydlig. Arbetsgivare har inga skyldigheter när det gäller våld i en nära relation. Men om den anställda inte mår bra och om arbetsförmågan påverkas ska arbetsgivaren prata med personen, säger Per Dalekant.

Arbetsgivaren kan också ha en skyldighet att utreda exempelvis olika behov av arbetsanpassningar, exempelvis omplacering. Det kan också handla om att använda lagen om tillträdesförbud om det är så att partnern kommer till butiken. Men det här handlar inte bara om arbetsgivaransvar utan om medmänsklighet också.

– Arbetsgivare har ett ansvar för arbetsmiljön på arbetsplatsen och det är utifrån förutsättningarna i arbetet som arbetsgivaren kan agera. Märker man exempelvis att en anställd är borta mycket eller inte verkar må bra kan chefen ha ett samtal med den anställda. Och då är det viktigt att våga fråga, att visa att man ser och bryr sig. Man måste vara ödmjuk för att våld i nära relationer är ett komplext problem. Alla kanske inte vill dela med sig om hur de har det privat, säger Kerstin Wrisemo och fortsätter:

–  Åtgärder som arbetsgivaren kan göra är till exempel se vilken arbetsanpassning som kan erbjudas eller erbjuda omplacering till annan arbetsplats, om det finns önskemål och möjlighet för det. Individuella lösningar, som arbetsanpassningar, måste utgå från den enskilda personen och arbetsgivarens förutsättningar. Även kollegor kan påverkas, till exempel om det rör sig om en stalker som stryker runt kring arbetsplatsen. Till stöd kan man då använda och vid behov kan arbetsplatsens rutiner för säkerhet ses över. Arbetsgivaren har även skyldighet att arbeta förebyggande.

Hur ser du på att lagstifta om arbetsgivarens ansvar?

– Arbetsgivare har redan ett arbetsmiljöansvar som bland annat innebär att agera om de ser eller misstänker att den anställda inte mår bra, säger Per Dalekant.

Arbetsgivares stöd och hjälp är begränsad till arbetsplatsen. Det skulle vara fel att ställa som krav på att arbetsgivaren ska hjälpa till utöver det. Andra samhällsfunktioner som socialtjänst och polis måste agera också. Det finns också olika frivilligorganisationer som kan ge stöd i dessa situationer.

– Jag tror inte på att lagstifta kring ett specifikt problem och hur en arbetsgivare då ska agera. Varje situation är unik. Det finns redan idag ett gediget regelverk på att arbetsgivaren ska agera i förebyggande syfte. För att arbetet ska fungera behöver arbetsgivare agera om en medarbetares arbetsförmåga påverkas negativt, säger Kerstin Wrisemo.

Handels: ”Frågan har hamnat i skymundan”

Moa Sahlin är samhällspolitisk samordnare på Handels och menar att våld i nära relationer här en fråga för facken.

– Våld i nära relationer är en facklig fråga eftersom arbetsplatsen är viktig på flera sätt. Men fram till ILO-konventionen (se nedan) har den varit lite i skymundan. Men nu arbetar facken tillsammans med att lyfta frågan.

Den som utsätts för våld i sin relation blir i regel väldigt isolerad. Det går att isolera från vänner och familj. Men det är svårare med arbetsplatsen. Därför har arbetsgivare och kollegor ett extra ansvar som medmänniskor. Att orka och våga fråga. Det kan rädda liv.

Vilken hjälp kan facket ge?

– Facket kan hjälpa medlemmar att prata eller förhandla med arbetsgivaren, men också med att slussa vidare till hjälporganisationer som Kvinnofridslinjen.

ILO är FN:s fackorgan

ILO är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. De har bestämt att våld i en nära relation nu ska ingå i arbetet med våld och trakasserier i arbetslivet. 2019 antogs en ny konvention av ILO om just våld och trakasserier i arbetslivet (konvention nummer 190), men den har ännu inte ratificerats av så många länder.