Krönika: ”Ge mig vad som helst – förutom tv-serier om lyckade parförhållanden”

Jag måste tyvärr inleda med den trötta meningen: Vi lever i en pandemi. Jag vet, det är inte vad någon önskade av en krönika om kärlek men tyvärr något som behöver tydliggöras för att understödja buskapet. Vi lever i en pandemi och jag har djupdykt i kategorin ”romantik” på alla streamingtjänster tillgängliga i Sverige och aldrig mått sämre. I serien ”Älska mig” springer Josephine Bornebusch in i sin granne som bara råkar vara en manlig modell som älskar hennes galna tendenser och slutna personlighet. Och i ”Kärlek och anarki” är huvudkaraktären så kallat ”spritt språngande” men lyckas ändå håva in en norrländsk hunk med perfekt sarkastiska oneliners. 

Vill ni veta en sak? I verkliga livet finns inga norrländska hunkar eller supermodell-grannar. För de har pandemin röjt undan och det är mer uppenbart än någonsin. Om vi inte hade spenderat majoriteten av dygnets timmar på tv-serier om villkorslös kärlek hade kanske inte förväntningarna varit så höga. I början av hemmasittandet var vi bara miserabla singlar med självdistans och låga förväntningar. Det är klart att ingen vill hoppsla genom livet på dejter med personer som roar en milt och enbart gör sig påminda genom klamydiabrev. Men det var i alla fall en hanterbar verklighet innan tillflykten ner i digitala mediers romantiska universum blev den enda hållbara underhållningen.

Nu tvingas vi istället förälska oss i personer på Ica (som har ungefär inget gemensamt med Sverrir Gudnason) och sedan leva på hoppet när vi ropar ”Vi ses!” i trappuppgången till någon vars ansikte vi knappt kommer ihåg. När toppen av relationsidealen trycks upp i ens ansikte varje gång ett övre medelklass-par instagrammar sin charkbricka är det även lättare än någonsin att ghosta de få ragg pandemin tillåtit. Om jag behöver avinstallera skit-appen för att slippa förgås av skammen för att bli dissad på dm en enda gång till kommer jag bli hotfull mot Zuckerberg själv. 

Kan streamingtjänsterna snälla återinföra girl boss-trenden vars lyckliga singlar klarar sig bäst själva och i sann Hannah Horvath-anda (spoiler) kan flytta ut till ett hus på landet utan romantiska förbindelser eller förhoppningar om närhet? Kan Instagram börja visa specialdesignade flöden fyllda av starka individer som minsann aldrig skulle sänka sig till att ens ge krisen ”pandemi-dejting” ett försök? Vad som helst som inte är en till serie om kvinnor man ska kunna relatera till, och som ändå lyckas hitta den stora kärleken, skulle nämligen funka just nu.

Jag vet vad ni tänker, singellivet är alltid en bitter verklighet och pandemin kanske delvis har förvärrat situationen men what’s new? Jo, de overkliga förhållanden som förmedlats genom mina dagliga tjugoåtta skärmtimmar har nu gått genom näthinnan och satt spår i blodomloppet. Jag har internaliserat idealen och övertygats om att monogama relationer är den enda sanna vägen till lycka och att jag snarast borde sätta mig i en uber mot den. Men dessvärre finns ingen att dela en taxi hem med, och ingen arbetsplats att ragga upp sexiga norrlänningar på.