Jag gjorde en abort och behövde aldrig förklara mitt beslut

För lite mer än fem år sedan blev jag oönskat gravid och bestämde mig därför för att göra en abort. Att fatta beslutet var inte svårt. Jag tänker inte ens motivera det, för det ska man aldrig behöva göra för någon annan än sig själv. Det är också det som är min poäng. 

Däremot var det svårt att gå till abortmottagningen. Vad skulle hända där? Skulle de döma mig? Jag var en vuxen person med egen lägenhet, ett förhållande och ett heltidsjobb. Varför skulle inte jag kunna skaffa ett barn? Skulle jag bli tvungen att förklara hur jag kunde bli gravid när jag uppenbarligen inte önskade det? Hur skulle mina vänner och min familj reagera när jag berättade det? Skulle det göra ont? 

Och den stora frågan: kommer jag att ångra mig? 

Jag var inte tuff när jag satt där på mottagningen och kände mig som en idiot. Att jag dessutom var full av gravidhormoner och mådde fruktansvärt illa gjorde inte saken bättre. Det hade inte behövts mycket för att hela min upplevelse skulle förvandlats till en mardröm, något som kanske skulle fått mig att ifrågasätta mitt beslut, inte bara där och då utan också i framtiden. En dömande blick, fel fråga, ett anklagande ord hade räckt. 

Istället mötte jag kärlek och förståelse. Vårdpersonalen var professionell och frågade bara det de var tvungna att veta. Förklarade noggrant allt som skulle hända. Sa att jag skulle be om smärtstillande om jag hade ont, gav mig telefonnummer att ringa om jag blev orolig, frågade om jag ville prata med en kurator. 

Mina vänner och familj var förstående, kärleksfulla och varma på ett sätt som inte går att beskriva med ord. 

Och ja, det gjorde ont. Helt fruktansvärt ont. Men den fysiska smärtan gick över och då var det klart. Och sedan dess har det varit klart.

En abort är det du själv upplever att det är: ett enkelt eller ett svårt beslut.

Jag har aldrig skämts över mitt beslut. Jag berättar det öppet när det behövs, berättar det för att jag vill. Hade jag inte velat berätta hade det också varit ett beslut som är mitt och som jag inte ska behöva motivera mer än så. Allt det jag skrivit nu borde vara självklart, men verkligheten är tyvärr inte alltid så.

En abort är det du själv upplever att det är: ett enkelt eller ett svårt beslut, något du behöver bearbeta eller en parentes i livet, något du tänker på länge eller som går över snabbt. Men en sak borde vara givet och det är att det bara är du som behöver veta varför du väljer att göra det, omgivningens jobb är att acceptera och förstå det. Så var det för mig och så borde det vara för varenda kvinna i hela världen. Av den enkla och självklara anledningen: min kropp, mitt val. 

Agnes Loman, journalist.