Josefin Dahlberg har varit nykter i snart nio år. Vi har pratat med henne om hennes bok ”Idag är jag fri”, att vara alkoholist som ung tjej och att veta när man måste ta sig ur beroendet. Mer
Josefin Dahlberg: ”Jag var tio år när jag drack för första gången”
Entreprenören och influencern Josefin Dahlberg, 29, släppte i höstas sin första bok Idag är jag fri. Där berättar Josefin bland annat om hur det var att växa upp med en pappa som var alkoholist, hur hon själv började dricka som väldigt ung och snabbt fastnade i alkoholen.
– Jag var tio år när jag drack för första gången. Det var på skolavslutningen i fyran. Vi var nervösa och rädda, och vågade inte dricka så mycket eftersom vi behövde vara hemma tidigt. Men jag minns att det kändes varmt i bröstet när jag drack. Jag började sedan jaga den känslan, den var bedövande och skön.
När Josefin gick i högstadiet och gymnasiet var hon på fest några helger i månaden, hon berättar att hon jagade festtillfällen. När Josefin sedan fyllde 18 och fick gå på krogen blev det oftare, ibland fyra-fem gånger i veckan.
– När jag drack var det mer normalt att det gick överstyr än att det inte gjorde det. Jag fick jämt minnesluckor. Om jag kom ihåg en kväll tänkte jag ”gud, jag minns vad som hände igår”. När jag väl tog ett glas ville jag ha mer och mer, och drack tills jag fick en blackout.
När förstod du att du behövde sluta dricka?
– Jag hade sökt hjälp i två års tid för att jag mådde dåligt, och jag hade börjat få panikångest. Jag behövde en radikal förändring och hade testat mediciner, terapi och olika övningar men ingenting hjälpte. Jag kom fram till att det enda sättet för att kunna må bättre var att sluta dricka.
Det tog några månader innan Josefin lyckades sluta dricka helt, men nu är det snart nio år sedan hon blev nykter.
– Det var svårt, såklart. Jag drack framför allt för att döva mitt dåliga mående. Och under de två sista åren som jag drack hade jag byggt upp mitt umgänge runt fester och krogen. Jag var tvungen att bryta mig loss från det, vilket var svårt. Men jag visste att jag behövde sluta, annars skulle det gå åt helvete.
Skulle du säga att du var alkoholist?
– Ja, nu skulle jag säga att jag är en nykter alkoholist. Då trodde jag inte att jag var alkoholist. Men när jag fick läsa på om sjukdomen och såg en symptomlista kunde jag bocka i allt. Jag har fortfarande svårt att identifiera mig som alkoholist, men det är också därför jag måste säga det högt. För att kunna bredda bilden av sjukdomen. Man måste inte vara en gammal gubbe som sitter på en parkbänk, utan kan vara alkoholist som ung tjej.
När Josefin blev nykter började hon jobba med sig själv och bearbeta saker hon varit med om. När hon varit nykter i tre månader satte hon upp målet att ge ut en bok innan hon fyllde 30 år.
– Många tänkte väl att jag inte skulle lyckas men jag kände på mig att det skulle gå. Det spelar väl ingen roll egentligen, men det var fint att nå det målet och ge ut boken när jag var 29 år.
Vad var det bästa med att skriva boken?
– Det är nu när den är klar. Men under tiden jag skrev den lärde jag mig också saker om mig själv, även om jag bearbetat mycket innan.
Hur känns det att alla kommer kunna läsa din historia?
– Det känns jättebra. Jag vet att boken behövs och att den kan hjälpa många. Men jag har också haft råångest. När jag fick hem boken och läste den ville jag bara stoppa allt. Jag skriver om saker som är jobbiga, och det känns jobbigt att andra kommer läsa om det. Men det är viktigt, så mest känns det bara positivt.
Vad har du för förhoppningar med Idag är jag fri?
– Att andra unga, framför allt de som har samma problematik som jag hade, får veta att de kan leva som nyktra. Och oavsett om man känner igen sig eller inte så ska man veta att man ska ta sitt liv på allvar. Man ska ge sig själv en ärlig chans att leva det liv man vill ha, för det går att läka sin själ och må bra.