Egoina: "'De är elakartade', säger hon – och plötsligt är rollerna ombytta"

VeckoRevyns Regina ”Egoina” Katralen skriver om när hon fick redan på att hennes mamma är sjuk. Mer

Telefonen ringer för andra gången, jag orkar inte svara och tittar på den blinkande skärmen bredvid mig tills den slocknar. Det är förmiddag och jag ligger på soffan och tittar på tv, trött efter att ha rest hela natten. Telefonen ringer en tredje gång och nu får jag en klump i magen. Hon testar aldrig att ringa en tredje gång om det inte är viktigt. Jag vet genast vad hon kommer att säga. För några veckor sedan upptäckte mamma två små nya knölar i bröstet. Läkarna sa att det med största sannolikhet inte är någon fara, det är ingen idé att bli orolig. Det kan bli så när man haft cancer och opererat bort ett bröst, det är nog ärrvävnad. Men de tog såklart prover ändå och sa att hon skulle få besked snart.

Hon är rädd. Jag vet inte vad jag ska säga. Försöker trösta, säger att det kommer ordna sig och att det kommer bli bra

Jag svarar. Mamma frågar om resan, pratar om ingenting, men verkar disträ. ”Hur är det?”, frågar jag för att hon ska berätta. ”Det är inte bra”, svarar hon. Hon drar efter andan. ”De är elakartade”. Mamma bryter ihop i telefonen, pratar om sin behandlingsplan, säger att återfall inte alls är bra och att läkarna verkar allvarliga. Hon är rädd. Jag vet inte vad jag ska säga. Försöker trösta, säger att det kommer ordna sig och att det kommer bli bra. Frågar vad hon tänker på, när operationen är och om hon verkligen ska jobba fram till dess. Det är en konstig situation.

Helt plötsligt är rollerna ombytta. Hon gråter och jag tröstar. Hon är svag och jag är stark. Hon som alltid tagit hand om mig, är nu den som behöver tas hand om. Jag säger att allt kommer bli bra, inte hon.

När vi lägger på känner jag mig som fem år gammal. Vill helst av allt att mamma ska komma och lägga en filt på mig i soffan, stryka handen över kinden och säga att det kommer att bli bra. Inget känns så tryggt som när mamma säger att det kommer bli bra. Men här ligger jag ensam och vet inte alls om det kommer att bli bra. Jag minns tillbaka på gångerna hon tröstat, kramat och sagt precis det där som fått mig att skratta så att jag kunde tänka på annat för en stund. Nu är jag här ensam och den enda som kan trösta är den som behöver tröstas. Plötsligt får jag ett sms. ”Älskar dig lilla gumman <3” står det. Det var som att hon visste. Att även nu när hon behöver mig mer, behöver jag fortfarande min mamma.

REGINA ”EGOINA” KATRALEN

ÅLDER: 29 år.
GÖR: Driver en av Sveriges största bloggar, egoinas.se, och är VeckoRevyns krönikör.
UPPMANING: Alla med livmoder – snälla gå på era cellprovtagningar! Det är en av de cancerformerna vi har stor möjlighet att förebygga. Det är livsviktigt. Jag själv hade cellförändringar och fick göra en konisering. Nu är allt bra som tur är. Gör det bara!
GODASTE JAG VET JUST NU: Semifreddo! Googla recept och smaksätt med Nutella, eller min favorit: lemoncurd, maränger, hackad daim och toppa med pistagenötter.

Prenumerera på VeckoRevyn och få 5 nummer + ett lyxig kit från Pure Mineral för bara 199 kr.