Cornelia Bomsjö: ”Vad är verkligen betydelsefullt i livet?”

Klockan ringer vid sju. Dags att stiga upp. Stressklumpen i magen växer sig större för varje sekund som går. Den tonåring som nu ser sig framför spegeln iklädd de kläder som har förberetts dagen innan, tycker idag att de känns väldigt obekväma och fula. Trettio nanosekunder går åt till att tveka för att sen ta av sig alla kläder igen och slänga på golvet, för att sedan rota ännu djupare i garderoben för att hitta de perfekta kläderna.

Vecka sju. Två inlämningar. Ett prov. Träning fyra gånger i veckan. Hänga med kompisar på helgen och plugga hårt för att kunna sätta A:et. Stressen som gnager liksom kaninen på sin morot. Panikångesten som lurar i bakgrunden i väntan på att hoppa fram och skrämmas. Denna tonåringen tittar ännu en gång in i spegeln för att ta en extra kritisk titt på sin siluett och mumlar:

”Hur kan du vara så sjukt dålig? Alla andra kan ju få A i alla ämnen, träna, vara med kompisar och även hinna ta det lugnt utan att slita av håret på sig själva? Ingen annan förutom du lider av panikångest? Hur kan du inte klara det?”

Att få höra av äldre att ”dagens ungdomar är så lata och bortskämda” är nog ett av de vanligaste citaten dagens tonåringar får höra och visst det kanske stämmer. Men vet de runt omkring egentligen vad det är som ligger bakom dessa tonåringar de kallar ”lata”? Enligt Folkhälsomyndigheten som har analyserat resultat från en studie där skolbarns hälsovanor ifrågasattes, uppgav 35 procent av pojkarna som dagligen ägnar fyra timmar framför datorn, att ha två psykosomatiska besvär i veckan. Flickor i samma ålder är motsvarande siffra 60 procent.  Samhället är uppbyggd av normer och ideal som blandas med krav som samhället ställer. Dessa kan exempelvis komma från olika sociala medier som bygger på att man ska få så många likes som möjligt på sin bild. Parallellt med detta scrollar man igenom flödet varje stup i kvarten som tillslut utvecklas till någon sorts tics, där man i ren vana klickar sig in på Instagram och scrollar bild efter bild på nyttig mat, vältränade kroppar och felfria ansikten per automatik. Helt plötsligt finner man sig själv sittandes på en restaurang med en ”nyttig” avokadomacka som man köpte, inte för att den såg god ut, utan för att det skulle bli en perfekt bild till Instagram.

När blev det såhär egentligen? Och är det så himla konstigt att det har blivit skamligt att berätta att man inte alltid mår bra, känner sig stressad eller har ångest när hela samhället målar upp ett ideal som skriker att allt måste vara perfekt? Det tycker inte jag.

Efter att ha delat ut en enkät till unga där rubriken var ”Om vad som gör en lycklig” får jag framförallt fram två olika resonemang. Vissa finner sig obekväma och svarar något oväsentligt för att komma undan, medan andra har svårt att få ner något relevant på pappret, men skriver till sist ner saker som teknik, sommarlov och ledighet. Jag tror att unga har svårt för att veta vad som verkligen är betydelsefullt i livet. Det känns nästan som om hela samhället har utvecklats till någon sorts tävling där den ena försöker mer än den andra och till slut framstår alla som perfekta och lyckliga, när alla egentligen borde ta ett djupt andetag, släppa alla krav och verkligen ta en tankeställare om vad som verkligen är betydelsefullt i livet.

Cornelia Bomsjö, 18.

Röster är en plattform där VeckoRevyns läsare själva kan skicka in debattartiklar eller personliga texter för att göra sin röst hörd. Har du något du vill säga? Vill du förändra något eller bara skriva av dig när du är arg/glad/ledsen/uppgiven? Skicka din text till oss på [email protected]. Vi vill hjälpa Sveriges unga kvinnor att få en plattform, använd den!