Therése Lindgren: ”Veganismen gör att jag känner mig som en del av något större”

När jag gick i gymnasiet åt jag kött. Jag klädde mig i dyra pälsjackor och suktade efter ännu en märkesväska i skinn. Långa akrylnaglar och ännu längre blonda extensions var en självklarhet. Mitt största mål var nämligen att bli en ”Stureplanstjej”. En snygg it-girl som fick gå före i kön på de hetaste klubbarna i Stockholm. Utseende och social status betydde allt för mig. Tills jag – pang! – gick in i väggen, började få panikattacker och blev sjukskriven för utmattningssyndrom.

Mitt största mål var att bli en ”Stureplanstjej”.

Under de nio månader jag var sjukskriven isolerade jag mig nästan helt. Jag hade inget jobb och träffade knappt några vänner eller någon i min familj, dels för att jag var rädd att få panikattacker men framförallt för att jag inte längre visste hur jag skulle bete mig eller säga. Vem var jag egentligen nu när jag inte längre hängde på Stockholms klubbar, när jag inte längre kunde gömma mig bakom min yta och för första gången inte hade något annat val än att ta tag i min ångest. Det ledde till många stora och existentiella frågor. Vem är jag? Vad vill jag med mitt liv? Vad är meningen med allt?

Under den här tiden upptäckte jag Youtube. Dels filmade jag min första egna video, en sminktutorial, som har lett till min nuvarande karriär. Men till stor del låg jag bara i soffan och slötittade. Av misstag hamnade jag i en video om djurhållning och bondgårdar. Fram till dess hade jag trott att Bregott-reklamen var sann – att svenska kor och kalvar skuttade omkring i solsken på gröna ängar. Att grisar och kultingar var tillsammans och fick vara utomhus när de ville. Så ser verkligheten inte ut för majoriteten av djuren i Sverige.

Först kunde jag nästan inte tro det. Jag började googla efter mer information. Såg allt, läste allt. Jag ville engagera mig och göra något! Men vad kunde lilla jag göra?

”Veganismen gör att jag känner mig som en del av något större.”

Tanken var aldrig att jag skulle bli vegan. Men en dag beslutade jag mig för att sluta äta rött kött, sedan kyckling, sedan ägg… och så rullade det på. Idag undviker jag animaliska produkter i så hög grad jag bara kan. Jag är inte perfekt, det kommer jag aldrig klara av att bli, men jag gör mitt bästa. Och det räcker.

För mig handlar veganism om så mycket mer än djurrätt, klimat- och konsumtionsfrågor. Det gör att jag känner mig som en del av något större, något viktigt. Visst, lilla jag är fortfarande bara en enda liten människa på jorden, men jag är stolt över mig själv och mina val varje dag. Jag är en pusselbit i en större bild, en del av en revolution. Det är en häftig känsla.

Efter att ha varit utbränd och stått utanför samhället vet jag hur viktigt det är att känna delaktighet. För mig blev djurrätt en slags räddning, ett sätt att känna mig värdefull och känna sammanhang igen. Djurrätt blev min hjärtefråga, vilken är din?
I höst är det val i Sverige. Att rösta är ett sätt att påverka på riktigt och utnyttja makten du faktiskt har. Ta vara på den chansen!

Kramar, Therése