Jag tänkte skriva om att 20 våldtäkter anmäls i Sverige varje dag – men jag vet inte om jag orkar

Den här krönikan publicerades första gången 2017. Siffrorna är uppdaterade enligt 2019 år statistik.

Jag tänkte skriva om att 20 våldtäkter anmäls i Sverige varje dag och jag tänkte påpeka att den verkliga siffran för våldtäkter är mycket högre. Jag tänkte skriva om hur många det är som fortfarande inte anmäler. Jag tänkte skriva om att mäns enda svar på det är ”inte alla män”.

Jag tänkte skriva om att kvinnor tjänar 88 kronor när en man tjänar 100. Jag tänkte skriva om hur kvinnliga yrken nedvärderas och hur manliga uppvärderas. Jag tänkte skriva att män borde bli mer som kvinnor och inte tvärtom. Jag tänkte skriva om att egenskaper som i dag kodas som kvinnliga är så viktiga och bra.

Jag tänkte skriva om att börsbolagen skiter i kvinnor och att kvinnors kompetens ständigt ifrågasätts. Jag tänkte skriva om att kvinnor blir fattiga pensionärer eftersom vi lever i en ekonomisk ojämställdhet. Jag tänkte skriva om alla de kvinnor som kommit före min generation och som gjort det möjligt för oss att idag ha rätten till fri abort, preventivmedel, fackliga rättigheter och utbildning.

Jag tänkte skriva om illusionen av

Sverige som ett jämställt land

Jag tänkte skriva om de 13 kvinnor som varje år blir dödade av en man som de har eller har haft en relation med. Jag tänkte skriva om rädslan att bli överfallen och kvinnofridskränkning. Jag tänkte skriva om hur det är att bli kallad hora, slyna, psykopat och äcklig när man skriver om feminism.

Jag tänkte skriva om illusionen av Sverige som ett jämställt land. Jag tänkte skriva om att vi aldrig har haft en kvinnlig statsminister och att kvinnor fortfarande ifrågasätts när de vill göra karriär och bilda familj samtidigt. Jag tänkte skriva om att fler kvinnor än män är högutbildade men att det inte verkar spela någon roll på arbetsmarknaden.

Jag tänkte skriva om flickor som bantar, flickor som slutshameas, flickor som tror att ”flickiga saker är dåliga”. Jag tänkte skriva om flickor som säljer sex som ett självskadebeteende men som inte får hjälp för att samhället inte förstår. Jag tänkte skriva om flickor som går sönder av skam efter att någon spridit nakenbilder på dem.

Jag tänkte att det är okej att vara arg. Att ge upp – och det är okej.

Jag tänkte att man måste orka föra kampen, men jag förstår att man inte gör det. Jag tänkte att det är orättvist att kvinnor alltid ska behöva dra lasset medan män håller ett krampaktigt tag om sina privilegier. Jag tänkte att män kommer läsa det här och tänka ”inte alla män”. Jag tänkte att jag är så förbannat trött på de orden: inte alla män.

Jag tänkte skriva om att vi har så jävla långt kvar till jämställdhet och att vi alla måste börja tänka på det här varje dag, varje minut, varje sekund för att åstadkomma förändring.

Jag tänkte på att det går för långsamt. Ett steg fram, två steg bak. Så känns det i alla fall ibland.

Jag tänkte att det är okej att vara arg. Att ge upp – och det är okej.

Jag hoppas inte jag eller du gör det. Men det är okej att inte alltid orka bråka om självklarheter.

Jag tänker backa dig när du inte orkar och du kan backa dina systrar när de inte orkar.

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag sörjer att den dagen fortfarande måste finnas. Idag tänker jag vila, tänka på grymma kvinnor, dricka skumpa och sen börja om.