Meltdown för ingenting? 7 berättelser som vi alla kan känna igen oss i

Här delar sju VeckoRevyn-läsare med sig av sina psykbryt-stories.

Boxarhandskarna flög mot instruktören

Jag tappade det totalt för några veckor sedan när jag stod på gymmet. Jag skulle gå på mitt vanliga boxningspass och jag brukade alltid ha samma sparringpartner. Denna gång tyckte instruktören att vi skulle byta partners och prova någon annan. Jag kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken och jag vet inte varför men en känsla av ilska och hopplöshet slog över mig. Jag skrek rakt ut att ”det tänker inte jag göra, jag gör det bara inte!”, sedan slängde jag handskarna mot min instruktör och började störtgråta och sprang ut ur salen.

Efter en stunds vila skämdes jag jättemycket men vågade inte säga förlåt så jag gick hem istället. Jag förstår inte riktigt vad som hände men jag sov tolv timmar på raken efter det, morgonen efter var allt som bortblåst. /Diana, 22

Skrämde iväg kunden ur butiken

Jag jobbar i klädbutik och det var mitt under sommarrean som mitt meltdown kom. Jag hade jobbat många extrapass med långa kvällar och var rätt trött på livet i allmänhet. Då kommer en kund och vill lämna tillbaka ett plagg hon köpt innan rean, och sedan köpa det på nytt fast till reapriset. Jag stirrade på henne och hörde mig själv utifrån skrikandes mot kunden förklara ”om du är så jävla snål att du ens tänker så borde du gå till Myrornas och handla istället. Du är inte välkommen tillbaka hit och du får inte lämna tillbaka varan heller så hej då!”

Kunden gick chockad därifrån och alla andra kunder i butiken tittade ilsket på mig. Jag sprang till personalrummet och min kollega fick ta över kassan medan jag lugnade mig. Jag vet inte vad som hände men tror jag var utarbetad. Stackars kund! /Rana, 20

Ketchup i hamburgaren blev för mycket

Jag var i Thailand förra vintern med min bror och vi hade haft en ganska hetsig kväll där vi bråkat och varit oense om saker. Mitt humör var alltså inte på topp. Klockan var mycket och hungriga gick vi till McDonald’s. Väl i kassan beställde jag en hamburgare utan ketchup. När jag fick burgaren och tog en tugga var det massa ketchup och jag fick då ett bryt och gick fram till kassörskan, slängde in hamburgaren i köket och förklarade att jag var allergisk mot ketchup och att jag kunde dö (vilket var en lögn). De blev jätteoroliga och jag var fly förbannad. Min bror skrattade vilket gjorde saken ännu värre. Till slut gick jag därifrån, utan hamburgare och brorsan och la mig på hotellet och somnade. Jag vet fortfarande än idag inte vad som hände, jag är egentligen världens trevligaste tjej. /Jenna, 29

Matteläraren fick ta min ilska

Det var några år sedan nu, men jag minns det som igår. Jag satt på mattelektionen första året på gymnasiet och jag kände mig så skoltrött. Dessutom förstod jag ingenting av det vi skulle lära oss. Vad är ens X och Y och när ska jag använda det? Min lärare såg att jag var ofokuserad och sa högt i klassen att ”Anni, kan du förklara hur man löser uppgift 12?” Jag fick ett aggressivt rus i kroppen, samtidigt som tårarna kom och jag kunde inte hålla emot. Jag grät okontrollerat och började banka huvudet mot bordet samtidigt som jag snyftade fram att jag inte förstod någonting och att jag likaväl kunde dö. Min lärare fick ta ut mig ur rummet och lugna ner mig. Det höll i sig resten av dagen och det var så pinsamt! /Anni, 21

Kollegans smaskande gjorde mig galen!

Usch, den här händelsen är så jobbig att tänka på. Jag åt lunch med mina fyra kollegor i personalköket och hade en stressad känsla inombords och kände mig väldigt lättirriterad. När min kollega smaskade sin mat högre och högre kände jag hur hatet inombords växte och pulsen gick upp. När hon dessutom gav ifrån sig en liten rap fick jag nog och sa med hög röst ”har inte din mamma lärt dig att det är fult att smaska?” Hon skrattade till för hon trodde att jag skämtade men jag fortsatte ”hur tror du att vi ska kunna behålla vår matlust med din käft som bara låter och låter?” Hon blev ledsen och sprang därifrån. Under eftermiddagen började jag skämmas väldigt mycket och jag bad henne om ursäkt, men det är fortfarande stelt vid våra luncher.
/Vanessa, 27

Jag bröt ihop i mataffären!

Under loppet av en vecka hade jag blivit av med mitt jobb, min kille hade dumpat mig, alla mina vänner var bortresta och jag var den enda kvar i ett regnigt Sverige – allmänt nere med andra ord. Jag stod i mataffären och skulle handla när jag inser att chokladkakan i min favoritsmak är slut. Det kändes som om jag skulle svimma så jag satte mig ner på marken och började gråta. Hulkandet visste inga gränser, det bara forsade ur mig. Min mobil ringde och jag bara slängde iväg den. Folk kom fram och undrade vad som hänt men dem fnyste jag åt och motade bort. Personalen försökte hjälpa mig men jag skrek att de skulle låta mig vara. Jag kände inte alls igen mig själv. Efter en stund lyckades jag samla mig och ta mig upp och hem. /Amanda, 25

Jag fick nog av min killes stök

Jag dumpade min kille under ett breakdown i vintras. Jag kom hem från jobbet, dödstrött, såg hur han inte hade tagit bort morgonens frukost, det var kläder på golvet, sängen var obäddad och blöt tvätt var kvar i tvättmaskinen. Det var egentligen som det brukade vara, men just denna gång fick jag ett psykbryt och när han kom hem från jobbet skrek jag att jag inte kunde leva så, jag ville inte bo med en så stökig, äcklig kille och jag sa att jag inte ville vara tillsammans mer. Han blev förstås chockad och ledsen och undrade om jag menade allvar. Och jo, det gjorde jag just då. Han packade en väska och gick. Jag var mäkta stolt över mig själv under några timmar tills jag lugnade mig och själv inte kunde förstå vad jag precis gjort. Det slutade med jag försökte få honom tillbaka under en månads tid. Nu har jag lovat att inte brusa upp över lite disk. /Seyma, 25

Av Alexandra Glahns