Modellen Agnes om mobbingen: ”Jag hatade min egen spegelbild”

I augusti förra året publicerade vi den här artikeln om modellen Agnes Hedengård och i tidningen VeckoRevyn #2 (ute i butik till 18/4) berättar hon i en intervju om hur hon – efter lång tid av vikthets och sjuka krav – vågade stå upp mot modellagenturerna som hävdade att hon var för tjock för att få jobb och hur hon nu har en framgångsrik modellkarriär. Läs intervjun i sin helhet här nedanför!

I december förra året publicerade Agnes en ny gripande video, på sin engelsktalande youtube-kanal, där hon berättar om hur hon utsatts för mobbing i tonåren och hur hon till slut drabbades av depression och till och med övervägde självmord. Videon är 20 minuter lång, men den är värd varenda minut. Se den här (obs, filmen är på engelska):

Tack Agnes, för att du delar med dig!

Här är intervjun i tidningen:

”Agenturerna sa att jag var för tjock”

Agnes Hedengård, 20, vet precis hur det kan låta när man inte blir bokad till ett modelljobb. ”Vi gillar din look, du är jättesnygg. Men tyvärr är du för stor, du har inte rätt mått!”
– De tycker alltså att jag är för stor, säger hon och pekar på sin smala kropp som har ett BMI som alarmerar mot undervikt.

Agnes hade aldrig en dröm om att bli modell, men efter att ha blivit upptäckt som 15-åring ville hon ge det en chans. Hon insåg snabbt att hon älskade modellandet.
– Jag fick många jobb och hade väldigt roligt. Jag mådde bra då, men det var när puberteten började som problemen startade.
Hur då?
– Jag fick höfter, rumpa och bröst. Jag var fortfarande smal men fick naturliga former vilket inte var populärt hos agenturen.

[adSpace placement=”auto”]

Agnes tog det med ro och var med i Top model 2014 och blev därefter scoutad till en ny agentur. Agnes själv tyckte att hon var fin som hon var, men agenturen hade åsikter.
– De la upp det snyggt och sa att jag inte behövde gå ner i vikt utan ”förlora mått”. Jag förstod att det inte går att punktträna, om jag skulle förlora mått måste det påverka vikten.

Agenturen gav Agnes ett ultimatum. Om hon ville göra high fashion-jobb måste hon gå ner till speciella mått, annars kunde hon endast jobba inom kategorin commercial.
– Jag funderade på att bara jobba inom commercial, men agenturen sa till mig att jag skulle göra mig jättebra inom high fashion om jag bara minskade några centimeter. Jag ville ju bli en välkänd modell och om de såg den potentialen i mig ville jag ge det en chans. Det var då det spårade ur.
Hur spårade det?
– Jag slutade i princip att äta. Jag tänkte att ju snabbare jag når måtten desto snabbare kommer jag att få jobb. Jag mådde väldigt dåligt och var deprimerad men förstod inte då att det berodde på näringsbrist, jag var fokuserad på agenturens ord.

Jag fick panik och sprang raka vägen till McDonald’s.

För ett år sedan när Agnes var som mest fångad i den onda spiralen fick hon ett jobb i Grekland. Då kom vändpunkten.
– Jag träffade många andra modeller där som hade enormt skeva kroppsbilder, det enda de pratade om var kalorier. Jag såg att de inte mådde bra. Plötsligt slog det mig att det där är ju jag, jag såg mig själv utifrån. Då sprack min bubbla. Jag fick panik och sprang raka vägen till McDonald’s. Där och då bestämde jag mig för att ta tag i mina ätstörningar.
Hur tänkte du kring allt då?
– Jag blev arg på hela branschen och jag insåg att det inte är okej. Jag hade ett BMI långt under normallinjen men ändå skulle jag behöva svälta mig själv för att få jobb. Jag började strunta i min agenturs krav och tänkte att de får tycka om mig för den jag är. Jag gick på ett sista möte de anordnade med en stor kund, efteråt frågade jag hur det gick och fick till svar att de inte ville ha mig, jag var för stor.

[adSpace placement=”auto”]

Agnes gick hem och ställde sig framför spegeln, tittade på sin kropp och frågade sig själv om hon verkligen var för stor. Hon bestämde sig för att göra en video där hon står i bikini och berättar om hur sjuka idealen är. Hon la ut videon på sin Facebook.
– Sen sa det boom! Min Facebook blev bombarderad av olika medier och folk som hörde av sig. Jag gjorde en kortare version på engelska som jag lade upp på Youtube och på två dagar hade den två miljoner visningar.
Kunde du ana att dina ord skulle få så stor uppmärksamhet?
– Nej, jag hade ingen aning om att så många skulle engagera sig. Jag sa tack och hej till agenturen. Jag har inget agg mot dem personligen, det är branschen det är fel på.
Hur tänker du kring allt idag?
– Jag älskar att modella och det är något jag är bra på och vill fortsätta med. Jag har precis signat med en agentur som heter Global model scouting, vi delar exakt samma filosofi. De har inga mått- eller viktkrav på sina modeller. Med sådana agenturer kan vi tillsammans bryta detta sjuka ideal.
Hur önskar du att branschen såg ut?
– Vad är det här med att vi har modeller och sedan plus size-modeller? Jag önskar att det finns modeller och that’s it. Smala, kurviga, korta och långa. Ingen kropp ska behöva kategoriseras. Min dröm är att vi inte hajar till om vi ser en kurvig tjej i ett mode utan att det är lika vanligt förekommande som en smal kroppstyp.

Agnes vill idag varna andra unga tjejer för att hamna i samma onda spiral som hon var i.
– Om du vill bli modell så kör på! Men ta alltid med någon om du ska träffa agenturer. Det finns många i branschen som vill utnyttja unga tjejer på olika sätt. Det är svårt när man är ung men du måste säga ifrån om det inte känns okej. Var dig själv och älska dig själv för den du är. Jag har inte älskat mig själv utan jag har fått lära mig det. Idag mår jag bra och jag kommer aldrig mer att svälta mig själv för att passa in i någon annans skeva kroppsideal.

Intervju gjord av Alexandra Glahns