in

”Min enda chans till eget boende: Flytta ihop, göra slut och köpa för vinsten”

ylviskro

Ylva Johansson, videoredaktör på Bonnier Tidskrifter, om varför boendesituationen i Stockholm inte är hållbar. Mer

”Du har ingen rik släkting som du kan ärva av då?”

Frågan är inte oväntad. Jag har fått den förut. För trots att den är idiotisk, verkar den i sammanhanget rimlig.

”Nej, jag har ingen krösus i släkten och även om jag hade det, skulle jag inte önska livet ur någon för att kunna lösa mitt bostadsproblem” brukar jag svara, skämtsamt leende.

Men det är egentligen inte alls särskilt roligt. Jag är tjugofyra år gammal, har fast jobb och en bra inkomst, men jag har ingen aning om var jag bor om en månad.

Första gången jag flyttade hemifrån var jag 18 år. Rummet som i annonsen påstods vara 9 kvadratmeter visade sig vara en ombyggd garderob och låg i en förort till Göteborg. En smal 90-säng var det enda som rymdes i det lilla kyffet och dörren gick bara att öppna till hälften, sedan slog den i sängkanten. Det är sex år sedan nu. Då tänkte jag trösterikt att hyran åtminstone var ”sjukt billig” och att ”nu kan det bara bli bättre”.

Nu bor jag sedan fyra år tillbaka i Stockholm. För tillfället bor jag i ett vardagsrum i en andrahandstvåa och har precis insett att jag troligtvis aldrig kommer att få ett eget boende. ”Sluta överdriv!” gastar säkert några av er nu. Men nej, det gör jag inte. Låt mig förklara:

[adSpace placement=”auto”]

1. Mina föräldrar hade inte en tanke på att sätta mig i den kommunala bostadskön i Stockholm när jag föddes, år 1990 på BB i Skövde. Och eftersom det är precis det folk gör i Stockholm har jag för länge sedan slutat hoppas på att få ett boende den vägen.

2. Jag står i fem privata bostadsköer, skriver upp mig på varenda nyproduktion jag kommer över samt skannar av alla andrahandsmarknader jag känner till flera gånger om dagen. Mellan klockan 13.00 och 13.30 varje dag surfar jag in på ett privat bostadsbolags hemsida, i hopp om att knipa någon av deras ”först till kvarn”- lägenheter. Jag har gjort det här i fyra år. Än så länge inget napp.

3. För en etta i Stockholm får du idag betala från 2 – 2,5 miljoner kronor och uppåt. Även i förorten ligger priserna runt 2 miljoner kronor. Om jag vill köpa en etta för 2,5 miljoner behöver jag med andra ord en insats på 375 000. Om jag sparar 5000 kronor i månaden tar det mig 6 år att spara ihop. Men om bostadspriserna fortsätter öka i samma takt som nu lär det krävas ännu mer om 6 år och mitt sparande fortsätter därmed i ett nästan oändligt kretslopp.

4. Om du under tiden som du sparar dessutom ska hyra en lägenhet i andrahand har du ett problem. Det är nämligen svårt att hitta en etta i Stockholm som hyrs ut för under 10 000 kronor. Detta gäller oavsett om man söker sig långt ut i förorten eller letar mitt i city. Oavsett om det är ett fräscht nybygge eller ett råtthål med mögligt badrum och inrökta väggar. Enligt nyhetsbyrån TT har priset på andrahandshyror i Stockholm ökat med 40 procent bara de senaste tre åren.

[adSpace placement=”auto”]

Därför är det nästan skrattretande att läsa Folkpartiets partiledare Jan Björklunds lösning på problemet i DN Debatt söndagen den 23 augusti. Han föreslår att det ska bli möjligt för bostadsägare att ta ut ännu mer i hyra än vad som nu anses vara en ”skälig hyra”. Med hjälp av en fri hyressättning ska fler bostadsägare lockas att hyra ut sina bostäder, vilket ska vara en del i lösningen på bostadskrisen. Och jag förstår poängen med att en ökad konkurrens kan pressa ner priserna på lång sikt. Problemet är bara att innan marknaden reglerat sig själv kommer det bli ännu svårare för personer i min situation, för oss som inte vet var vi ska bo om en månad.

Eller så tänker Jan Björklund att man är två som ska bo i den där svindyra andrahandsettan. För precis som så mycket annat bygger bostadsmarknaden på just tvåsamhet, och skiter fullständigt i att man kanske vill bo ensam. Något som bekräftades då två av mina väninnor båda nyligen besökte banken för att ansöka om lånelöfte. Båda fick samma råd: skaffa dig en kille. Ett råd som inte bara är en kränkning, utan dessutom visar precis hur marknaden ser ut. Att köpa en etta blir nämligen nästan överkomligt om man är två. Att betala 10 000 kronor i hyra för en andrahandsetta likaså. Överkomligt! Det är när man vill bo ensam som det blir svårt.

Men: Det finns ju faktiskt en lösning. Jag kan alltid bli tillsammans med en kille, köpa en lya ihop och sedan göra slut, sälja den och köpa en egen lägenhet för vinsten.

Så, vad säger du Jan Björklund, ska vi gå på dejt?

 

Du vill inte heller missa:

Pratar du hellre fotboll än ’feministtjafs’? Då är det här till dig”

”Grymt Zara, du sopar mattan med hela mansherraväldet på Bråvalla”

”Det finns ingen tjej som inte hållit nycklarna extra hårt i handen på vägen hem”

 

bylineylvajohansson