Läsarstory: ”Att vara en quitter är det bästa jag gjort”

”Sedan jag tog studenten år 2011 tycks tiden ha rusat iväg, men det har även funnits stunder då den har gått väldigt långsamt och framtiden med alla dess val och plikter har känts hopplös. Jag talar om att ha beslutsångest och om att det ibland inte är bra att ha för många alternativ i kombination med höga förväntningar från omgivningen.

Min prioriteringslista på antagning.se förra hösten talar för sig själv när det kommer till detta. Jag hade precis bestämt mig för att avbryta en utbildning efter två år av halvdant engagemang, den enda anledningen till att jag ens hade fortsatt så pass länge var just kanske för rädslan av att inte veta vad jag skulle göra härnäst. Och jag kom på mig själv med att tänka att ”jag ju inte är en ”quitter””.

Säkerligen var studierna också mitt sökande efter trygghet i ett samhälle som nästintill kräver en högskoleutbildning för de allra flesta yrken, och som har minimala chanser till jobb för de utan erfarenhet. Jag nådde min gräns när jag ännu en gång hade blivit underkänd på en tenta och insåg att det var dags att ge upp min plats i stormens öga och kliva ut i det virvlande och okända. Vid denna tid hade jag ingen som helst aning om vad jag ville göra med mitt liv. De senaste två åren kändes rejält bortkastade och de enda riktiga jobben jag hade haft var inte direkt någonting att hurra över, och ännu mindre någonting som skulle kunna hjälpa mig framåt. Men något måste man göra och för tillfället befann jag mig i en pressad situation, så jag letade program på universitet efter universitet efter något som skulle kunna intressera mig, men utan resultat. Det var inte så att jag var petig och sållade efter vissa kriterier, jag var bara extremt förvirrad och vilsen.

Till slut hade jag alltifrån journalist till sjukgymnast på min lista, bland mycket annat. Och jag var så rädd. Rädd över att inte veta vad framtiden höll för mig och om jag någonsin skulle kunna känna att jag hittat något som jag brann för eller återigen behöva gå ett program som känns fel. Och det var då det hände! Slutligen, efter mycket slitsamma och irrande tankar dök det upp, programmet som var min dröm. Det kändes så rätt med en gång, det var det självklara valet för mig. Tyvärr så skulle vägen dit inte bli en dans på rosor och ansökningstiden hade redan gått ut. Jag var tillbaka på noll igen, för detta program kan man bara söka till vartannat år, och utöver det visade det sig att det är riktigt svårt att komma in. Inte nog med att det är högsta betyg från gymnasiet som gäller, eller högt resultat på högskoleprovet, nej, man måste även klara ett antagningsprov, för att överhuvudtaget kunna kvala in. Plötsligt kom den överväldigande känslan av hopplöshet tillbakaka, igen. Men det var annorlunda den här gången, inte alls på samma sätt som när jag hoppat av mina studier och lämnats åt mitt öde. Det här var en känsla av att befinna sig vid botten av ett berg, och se hur långt man måste klättra för att kunna lyckas ta sig ända upp till toppen. Äntligen kunde jag se målet dit jag ville komma, och jag vet att jag inte kommer att sluta kämpa förrän jag har bestigit det berget och uppnått mitt mål.

Så situationen var densamma som innan, men ändå ack så omvänd. Istället för att vara en ”quitter” blev jag en ”starter”, och aldrig har jag ångrat en sekund att jag gav upp och började på något nytt, utan att hasta fram några beslut. Tids nog hittar vi alla vårt kall, vi måste bara tillåta oss själva att upptäcka det. Funderar du på att hoppa av, men inte vill vara en ”quitter”? Se dig själv som en ”starter”, för det är PRECIS det du är.”

Psst! Har du en hemlig dröm om att bli krönikör eller skribent eller vill du kanske bara skriva av dig om något? Då tycker jag att du ska ta chansen att bli en av Veckorevyns gästskribenter. Då får du dina texter publicerade på en sajt med en halv miljon läsare i veckan! Skicka in din text (eller flera om du har) till oss på [email protected].