in

Molly Sandén: ”Min farmor ringde och frågade om jag var med barn.”

molly sanden vr

2012 var ett omtumlande år för Molly Sandén. Hon bröt inte bara upp från sitt skivbolag och sin pojkvän eric saade – utan också en handfull vänner. Och som om det inte var nog, fick hon i september beskedet att hon fått diabetes. Men den evigt positiva Molly Sandén lät inget av detta slå ner henne. VeckoRevyns Jennie Hammar har träffat henne i Los Angeles.

Mer

När VeckoRevyn sitter ned med sångerskan på ett hotell i Santa Monica, är hon på strålande humör. Hon har ny kille sen några månader, Danny Saucedo, nytt skivbolag och en ny skiva på väg. 2012 var kanske det sämsta året, men 2013 ser ut att kunna bli det bästa. I en dryg månad är hon i Los Angeles, för att arbeta med sitt nya album. Och hon stormtrivs.

– Det var lite den där klassiska grejen, att jag ville bort från den svenska mentaliteten och alla fördomar folk har om mig. Du vet, jag var 16 år när jag gjorde min första platta och jag har inte förstått att det varit skrivet i sten för mig vad för sorts musik jag ska göra. Jag vill inte sjunga på svenska, jag vill prova engelska! Jag vill testa mina vingar, säger hon innan hon vänder sig till servitören med ett stort leende och beställer en kopp te.

Vi sitter i en ombonad hotellobby. Utanför fönstret ser vi havet, hur folk spelar volleyboll i sanden och åker rollerblades på strandpromenaden. Mollys röda hår är lockat och sminket är perfekt applicerat. Hon kommer precis från en plåtning.

Vad är det bästa med att vara i LA?

– Du knyter så intressanta kontakter här. Det är naturligt att hooka med människor som du kanske inte skulle gjort i Sverige. Förra gången jag var här träffade jag Jason Derulo i studion.

Så hur låter den nya plattan?

– Det går lite mer åt dance-hållet, det är mer klubbvänligt. Men jag gillar fortfarande organisk musik, stråkar och piano och sånt där, förklarar Molly, som bland annat arbetar med Lady Gagas kände producent RenOne.

Första singeln är under produktion nu, men sen vill Molly satsa utomlands. Det är en av de stora utmaningarna som hon tänker ta sig an 2013.

– Jag vill ut och turnera och se världen. Jag kan ibland nästan känna att jag tröttnat på mig själv. När man väl är aktuell, då är man överallt, i alla tidningar. Och det handlar inte så mycket om musiken längre, det kommer upp en massa historier som inte stämmer med verkligheten. Jag skulle bara vilja ha en fräsch start. Jag skulle vilja göra den resan igen.

Planerar du att flytta till LA?

– Planen och målet är att flytta hit, så småningom. Inte på heltid, men en stor del av tiden. Det är tanken, säger hon, men lägger snabbt till:

– Jag har familj och vänner och fans där hemma och jag älskar Sverige. Jag skulle aldrig lämna mina fans. Men jag vill verkligen satsa utanför Sverige och då får man chansa och flytta hit.

Du jobbar inget tillsammans med Danny?

– Han har sin karriär och sina planer, medan jag har mina. Vi har helt olika karriärer och projekt. Precis som i Sverige. Vi delar på vardagen istället.

Vill han också flytta hit?

– Ja, han har jättemycket kontakter här. Det var ett lyckligt sammanträffande, det visste vi inte från början.

Ni skriver inget ihop?

– Vi har pratat lite om det och vi har kommit överens om att satsa på våra respektive karriärer först och främst. Men lite jobb ihop blir det…

Hur bor du medan du är här?

– Jag hyr en lägenhet. Jag har levt i en resväska hela mitt liv, eftersom mina föräldrar är skilda. Det är stort för mig att kunna ha ett hem, säger Molly och fortsätter:

– En av de första kvällarna här hamnade jag på efterfest hemma hos Chris Brown. En dag på gymmet stod jag och joggade bredvid Jessica Alba! Det händer så mycket saker som är fantastiska, men det är härligt att kunna komma hem sen. Laga köttbullar och makaroner och hyra en film. Jag har ett behov av att kunna hänga upp mina kläder på galgar. För att stå och gräva i de här resväskorna, alltså, det tar så mycket tid och energi.

Efterfest hos Chris Brown! Hur var det?

– Det var… på ett sätt overkligt. Att, liksom, Chris Brown står där. Jag har aldrig varit imponerad av kändisar eller blivit starstruck, någonsin. Efter Rihanna-grejen sjönk han ju i mina ögon, och jag var tveksam till vad han var för typ av person. Men han var väldigt social och mån om att alla hade det bra. Sen var det häftigt att stå och dansa till hela hans kommande album, som inte släppts än.

 

Mobbades för sin vikt


Du är ambassadör för Friends. Vad var det som gjorde att du ville engagera dig i det?

– Jag har alltid brunnit för utseendefixerings- och vikt-frågor. Mycket för att jag själv blivit, jag ska inte säga mobbad, men i alla fall utsatt för trakasserier i perioder av mitt liv. Det har varit något jag fått stå ut med under min uppväxt och som påverkat mig mycket.

Det är inte så konstigt?

– Faktiskt var det under Let’s dance 2010 som allt kom till ytan, och jag började bearbeta de här känslorna, synen på mig själv och min kropp. Det skrevs mycket på internet om hur ”tjock jag var när jag dansade”, att jag ”såg ut som en gris”.

Det låter helt fruktansvärt!

– Då publicerades en artikel i Aftonbladet med rubriken ”Molly mobbas för sin övervikt”. Det var så många som uppmärksammade det och som skickade fina mejl och kommentarer på min blogg. Jag grät när jag läste dem. Jag insåg att jag kunde påverka andra människor och få andra att känna sig lite bättre med sig själva, bara genom att se ut som mig själv. Det var en sjuk, sjuk känsla. Jag får gåshud bara jag pratar om det! säger hon och visar upp armen. Jag ska aldrig mer klanka ner på mig kropp, det viktiga är att jag lever hälsosamt och mår bra. Folk tror kanske att man måste vara pinnsmal för att bli artist, att man måste se ut som en Victoria’s secret-modell. Men det behöver du inte alls göra.

Även om Molly idag har en avslappnad attityd till sin kropp så är hon nogrann med att ta hand om sig själv och leva sunt.

Du tränar en hel del?

– Ja, några gånger i veckan. Här i LA har jag sprungit på stranden så ofta jag kan. Sen tränar jag ganska hårt med en personlig tränare på gymmet. Jag tycker om att utmana mig själv med tyngre och tyngre vikter. Jag gillar att se att jag gör framsteg. Det handlar inte om att gå ner i vikt, utan om att jag ska vara stark och orka. I mitt yrke krävs det att jag har ork och styrka, det är ansträngande att stå på scen. Och nu har jag dessutom börjat att dansa på scen.

 

Diagnos: diabetes

 

Du slog igenom som väldigt ung, när du var 14. Hur tror du att det påverkat dig? Du pratade om tidningarna tidigare…

– Men det är egentligen först nu. Fram tills för kanske ett år sen skrev tidningarna mest om min musik. Nu har media gått djupare in på privatlivet, speciellt kärlekslivet. Det viktigaste för mig är att folk i min närhet vet vad som är sant, men det är utmattande att få samtal från folk som läst ditt och datt. Bara i förra veckan stod det att jag var med barn. Min egen farmor ringde och frågade om det var sant! Därför är det också skönt att vara här i LA. Att kunna gå på gatan och inte oroa sig för att folk tar smygbilder.

2012 var ett omvälvande år för dig.

– Det var både det värsta och det bästa året i mitt liv. Det var så omtumlande på alla plan. Nytt management, nytt skivbolag, ny musik. Självförtroendet gick upp och ner. Jag hade dessutom struligt med vänner. Uppbrottet (från Eric Saade, reds. anm.) gjorde att jag började om på alla plan. Det låter hårt, men jag gjorde faktiskt slut med vänner som jag kände inte fanns där av rätt anledningar. När man går igenom något så tungt, blir det tydligt vilka som är där på riktigt, och vilka som mest vill följa med på filmpremiärer. Det blev också tydligt hur viktig familjen är. Det var första gången jag var singel, vilket också var omtumlande.

Sen fick du diabetes. Hur har du tacklat det?

– Det har gått upp och ner. Ända sen jag var liten har jag trott att jag har superkrafter. Att saker drabbar andra, men inte mig. Så det tog tid att ta in det. Jag måste tänka på hur jag äter, vad jag äter, vilken tid jag äter. Bara jag dricker en kopp te måste jag planera det. Men jag är inte bitter, det finns mycket värre saker.

Du verkar vara en obotlig optimist?

– Ur varje jobbig sak kommer något gott. När det tog slut med vännerna och Eric intalade jag mig själv att ”nu ska jag se till att det här är det bästa som har hänt mig”.

Så du ser positivt på framtiden?

– Jag är i ett lyckorus just nu, det känns som att jag går på moln. Det är nästan så att jag är lite orolig för att det är för bra.

07 omslag

 

VeckoRevyn nummer 7 (med Molly på omslaget) finns just nu ute i butik. När du köper tidningen i butik får du dessutom 2 härliga läppglans på köpet (värde 100 kr)!

lippgloss vr

Psst! Är du sugen på att bli prenumerant och få hem VeckoRevyn med tillhörande presenter direkt i brevlådan? Just nu har vi ett grymt erbjudande med 6 nummer av VeckoRevyn + lyxigt smink från Make Up Store.