Gabrielle Chellig: ”Monki älskar inte tjocka tjejer på riktigt”

Kroppaktivisten Gabrielle Chellig skriver om motsägelsen i att göra t-shirts om att älska sin kropp, samtidigt som man inte producerar kläder i stora storlekar.

Bläddrar mellan galgarna på Monki. XS, XS, S, XS. Det finns aldrig kläder i min storlek. Även om jag hittar ett plagg i L eller XL så är det fortfarande inte i min storlek. Jag tvingas välja det eftersom det är den största som finns och med rätt material och en hel del tur så kanske plagget passar mig. Kanske.

Jag har byggt upp ett enormt tycke för mig själv. Handen på hjärtat, svär på Gud, jag gillar hur jag ser ut. Men min självkärlek får inte följa med in i butiken, den får vänta utanför. För i butiken lär jag mig på nytt om varför jag inte ska se ut som jag gör. Inte en enda byxa går att knäppa runt min mage, jag hittar inte ens ett par som går att dra upp över låren. ”Jag måste börja spy oftare” tänker jag för mig själv.

Att håna mig för min storlek har aldrig varit enklare

Jag tar på mig en av deras nya t-shirts från en kollektion som ska peppa self-love. En tjock tjej är motivet med orden ”Love it” under henne. Det står inte samma sak under min tjocka kropp. För Monki älskar inte tjocka tjejer på riktigt. Genom att inte göra kläder som passar mig så skrivs det inte bara två ord under den. Det skrivs en enorm bok om att hata sig själv, stor nog för mig att stå på så att jag lyfts upp ordentligt. Att håna mig för min storlek har aldrig varit enklare.

Det är så ironiskt att jag som är stor får minst plats. Jag tycker inte det är ett sjukt önskemål att kunna få gå in i klädbutiker och hitta ett plagg som jag kan ha. För det är bara det som är grejen, att det ska passa min kropp. Jag hittar alltid snygga plagg men mitt tränade öga vet redan när jag kollar på dem att det är lönlöst att testa. Även om jag får på mig tröjan/byxan/kjolen ifråga så är det tveksamt att det är snyggt. Det är mitt andra önskemål förresten, att det ska se bra ut. Det går sällan så långt då mitt första önskemål är omöjligt nog för en fetty som mig.

Jag byter om till mina egna kläder igen. Jag är trött och känner mig dum som ens försökt hitta något. Det blir inget köp. Utanför butiken står min självkärlek kvar och väntar. Hon tar min hand och säger ”kom så åker vi hem igen”.

Gabrielle Chellig, 21, kroppaktivist. Följ henne på Instagram.

röster