RÖSTER. Paulina Tarabczynska skriver om hur hon använde sex som självskadebeteende och att cis-män utnyttjar psykiskt sjuka personer.

I tonåren mådde jag väldigt dåligt. Liksom många andra med självskadebeteende använde jag bland annat sex för att göra mig själv illa. Aktivt och omedvetet sökte jag mig till destruktiva sexuella relationer.

I vissa av fallen kan inte skulden läggas på cis-männen (alltså heterosexuella män vars biologiska kön överensstämmer med dess juridiska, sociala och upplevda kön). Men oftast så kunde den faktiskt det! Det går att läsa på kroppsspråk när en person känner sig obekväm. Jag ryggade ofta tillbaka i omedvetet i självförsvar.

I andra fall sa jag nej, men de ville inte acceptera det. De försökte övertala mig: ”Sluta spela svårflirtad”.

Det finns ännu värre händelser. Som när jag var 19 år och skulle åka hem en sen kväll. Under den perioden mådde jag väldigt dåligt, det syntes på hela min klädstil och kroppshållning. Den kvällen hade jag också druckit och precis gråtit när jag steg på bussen. Vid slutstationen vägrade busschauffören att öppna dörrarna. Han kom fram och började tafsa på mig. Jag var skräckslagen och paniken steg. Men till slut lyckades jag komma ut. Senare blev han dömd.

Kampanjerna #metoo och #anmälalla har uppmärksammat hur vanligt det är att kvinnor blir utsatta för övergrepp av män. Till saken hör att det är ännu vanligare för kvinnor med psykisk ohälsa.

Med det sagt vill jag inte påstå att vi som redan mår psykiskt dåligt lider mer av sexuella övergrepp än andra. Övergrepp orsakar alltid lidande. Men det säger något om männen. Cis-män som vill våldföra sig tycks söka sig till oss som uppfattas som svagare; kvinnor, barn och hbtqpersoner.

Det är lätt att skuldbelägga sig själv. Själv skulle jag inte ha anmält busschauffören om inte personalen på mitt ungdomsboende hade övertalat mig. Själva rättegången var jobbig, men domen blev en revansch. Jag fick det svart på vitt: han hade gjort fel.

Det är därför väldigt viktigt att våga anmäla. Det hjälpte mig att ändra fokus från min egna skam till förgriparen.

Dessutom finns hjälp att bearbeta sexuella övergrepp. Själv hittade jag till slut en terapeut som jag vågade öppna mig för. Det har gjort att jag har kunnat börja bearbeta mina upplevelser. Jag började förstå att skulden inte låg hos mig, utan att mina beslut och mitt självskadebeteende berodde på en trasig själ och dåligt självförtroende.

Min samtalsterapeut hjälpte mig att skifta fokus och hitta bättre sätt att utrycka min smärta på. Till slut insåg jag att jag faktiskt förtjänade att må bra. Jag med.

Paulina Tarabczynska

Ordförande i mångfald- och jämställdhetsutskottet, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

 

röster

Röster är en plattform där VeckoRevyns läsare själva kan skicka in debattartiklar eller personliga texter för att göra sin röst hörd. Har du något du vill säga? Vill du förändra något eller bara skriva av dig när du är arg/glad/ledsen/uppgiven? Skicka din text till oss på roster@veckorevyn.com. Vi vill hjälpa Sveriges unga kvinnor att få en plattform, använd den!

 

 

NUVARANDE Paulina: ”Psykiskt sjuka kvinnor är extra utsatta för sexuellt våld”
NÄSTA Att julpynta tidigt är bra för hälsan