Ellen Haglund: ”Vi ville inte ha sex, men vi ville inte bli våldtagna – så vi sa inte ‘nej'”

Ellen Haglund skriver om hur sjukt trött hon är på ”gråzoner” och uppmärksamheten kring en tweet som hon skrev om alla gånger vi tjejer inte har sagt nej, fast vi velat.

I ett av avsnitten av Girls säsong sex utbrister Hannah, huvudkaraktären; ”Jag är så trött på gråzoner!” Avsnittet handlar om samtycke och olika sorters maktövertag och när jag har sett klart det är det något som nästan går sönder inom mig av igenkänningen. Jag är också så oerhört trött på gråzoner. Detta så kallade ingenmansland där det inte är våldtäkt men inte är samtycke heller, och hur ska man kunna veta egentligen om tjejen inte säger nej? Men det är därför det är ett ingenmansland: de flesta av oss kvinnor har varit där. Vi ville inte ha sex, men vi ville inte heller bli våldtagna. Så då valde vi att inte bli det.

Det kanske låter provocerande, och jag menar inte på något sätt att våldtäktsoffer kunde ha valt annorlunda. Jag pratar dock om en situation där många av oss valt att inte säga nej till sex eftersom vi var rädda för vad det nejet skulle innebära. En situation där vi befinner oss i en utsatt position och där mannen tydligt visar att han vill ha sex. En situation där vi är osäkra på vad vårt nej kommer leda till. En situation där vi tror att risken för att han inte ska acceptera vårt nej är överhängande, och därför väljer vi att inte uttala det.

För vi har lärt oss att ett nej är ett nej, men samtidigt: det är bara efter detta nej som det blir en våldtäkt, tänker vi. Om jag inte säger ifrån, om jag låter honom ha sex med mig, då är det inte en ”riktig” våldtäkt, då blir jag inte ett våldtäktsoffer. Både i samhällets ögon och i mina egna. Så vi låter mannen ha sex med vår kropp och rent lagligt finns där säkert samtycke, men moraliskt? Etiskt? När vi inte säger nej bara för rädslan inför reaktionerna på detta nej – vad ska man kalla det? Gråzoner, säger vissa. Bullshit, säger jag.

Alla dessa våldtäkter som aldrig blev av för att vi valde att inte säga nej

Efter att jag hade sett Girls så slängde jag iväg ett tweet om just detta. Alla dessa våldtäkter som aldrig blev av för att vi valde att inte säga nej. Gensvaret blev enormt, så otroligt många kvinnor och unga tjejer kände igen sig i den här situationen. Vi som är vana vid att ta allt ansvar. Vi som vet att det är vårt beteende som kommer avgöra hela situationen. Vi som tar kalkylerade risker, skäller på oss själva när vi känner oss osäkra för att vi gjort fel bedömning, vi som alltid vet att det ligger på oss. Vi som inte säger nej, men inte för att vi vill säga ja.

Jag är inte bara trött på gråzonerna, jag skulle vilja påstå att de inte ens finns.

Det gjorde mig extra ledsen att se att så många unga tjejer relaterade till det här. Någonstans har jag, som är drygt trettio år, hoppats att kommande generationer har det bättre. Att något har ändrats. Att vi kommit någonstans. Det hoppet grumlades ordentligt när ung tjej på ung tjej svarade att ja, precis såhär är det! Vi känner igen oss. Såhär gör vi hela tiden, jag och mina vänner. Jag önskar att det hade dött med min generation. Jag önskar att unga tjejer hade varit helt frågande inför det här. Vadå? Varför gör ni så? Men de förstod precis.

Några som däremot var frågande var såklart de män som ifrågasatte hur de ska kunna veta att tjejen inte vill om hon faktiskt väljer att inte säga nej? Det är ju så svårt med dessa gråzoner…

Är det verkligen det dock, svårt? Jag är inte bara trött på gråzonerna, jag skulle vilja påstå att de inte ens finns. Det spelar ingen roll om man inte får ett nej – det kan finnas mängder av faktorer, maktsituationer och övertag som gör att det nejet känns för svårt att uttala. Och om man tror att allt som inte är ett skarpt nej, är ett ja till sex? Då är man nog inte redo för sex med andra alls. Så svart eller vitt är det. Inte grått alls.

debattext-2.0

Röster är en plattform där VeckoRevyns läsare själva kan skicka in debattartiklar eller personliga texter för att göra sin röst hörd. Har du något du vill säga? Vill du förändra något eller bara skriva av dig när du är arg/glad/ledsen/uppgiven? Skicka din text till oss på roster@veckorevyn.com. Vi vill hjälpa Sveriges unga kvinnor att få en plattform, använd den!