Irena Pozar: ”Anna Kinberg Batras största problem är att hon är kvinna”

Veckorevyn.coms chefredaktör Irena Pozar skriver om Anna Kinberg Batras avgång och varför den har med kön att göra.

Veckans turbulens inom Moderaterna nådde under fredagsförmiddagen sin kulmen när partiledaren Anna Kinberg Batra meddelade sin avgång. De senaste dagarna har flera moderata länsförbund krävt Batras avgång och menat att hon brister i sin kommunikation, tydlighet och ledarskapsförmåga.

Anna Kinberg Batra var partiledare för Moderaterna i tre år och under de åren beskrevs hon ofta som robotaktig, stel och kylig. Det är sällan jag hört manliga politiker beskrivas på det sättet, och det beror knappast på att manliga politiker i regel är varma, härliga och avslappnade. Nej, det beror snarare på att vi har olika krav och förväntningar på kvinnor och män, oavsett om de är politiker, lärare eller kockar.

Det handlar inte om att reducera
någon till dennes kön

Jag säger inte att Anna Kinberg Batra drivit moderaterna åt ett politiskt håll som de förtroendevalda och väljarna ställer sig 100 procent bakom. Det är till exempel tydligt att förtroendekrisen bland väljarna, och så småningom också internt, fick fäste när hon sträckte ut handen till Sverigedemokraterna. Det må ha varit ett felaktigt beslut, men det var knappast något hon drev fram helt på egen hand, utan tillsammans med övriga partiet. Däremot är man som partiledare ytterst ansvarig för den politik som bedrivs, vilket Batra också var tydlig med att säga på den pressträff där hon avgick.

Men att tro att Anna Kinberg Batras största problem är hennes politik är naivt. Anna Kinberg Batras största problem är att hon är kvinna.

Mona Sahlin och Åsa Romson råkade ut för samma sak. I Åsa Romsons fall fick den manliga kollegan Gustav Fridolin sitta kvar. Ja, det fanns ett missnöje mot den politik Sahlin och Romson bedrev och hur de var som ledare, vilket också bidrog till deras fall. Jag tar inte ställning i huruvida det var rätt eller fel att tvinga bort dem, men vi måste se kritiken mot dem ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi lever i ett ojämställt samhälle och hur mycket vi än anstränger oss för att inte spä på föreställningar om skillnader kopplade till kön så gör vi det.

Du och jag är uppväxta med normer som begränsar kvinnor och män på olika sätt. Det behöver inte betyda att det alltid kommer vara så, men så länge vi lever i ett patriarkalt samhälle så är det vår plikt att våga se könsorättvisor och fundera på huruvida en partiledares avgång beror på dennes ledarskap eller kön. Det handlar inte om att reducera någon till dennes kön. Tvärtom, det handlar om att i framtiden kunna se partiledare avgå och inte behöva spekulera i om det beror på att de är kvinnor.

Annons