Så lärde sig Helena, 25, att hantera sin HSP: "Jag jobbar mycket med självmedkänsla"

Innan Helena förstod att hon var HSP, en högkänslig personlighet, kunde hon bli helt slutkörd. Nu vet hon precis hur hon ska hantera sina unika, högkänsliga förmågor. Läs och lär! Mer

[adSpace]

”Sluta gråta! Tuffa till dig!” När Helena Skagerlid, 25, gick i skolan fick hon höra att hon skulle skärpa till sig. Hennes lärare tyckte att hon var för känslig och blyg. På varje kvartssamtal fick Helenas föräldrar höra att deras dotter måste ta mer plats och börja ta för sig.

– Jag har alltid varit extremt känslig. Jag reagerar starkt på negativa händelser men också om jag är ute i naturen eller bara tittar på en film. Det är som att känslorna, synerna, dofterna liksom hugger tag i mig.

HelenaHSP — Helena Skagerlid är HSP, en högkänslig personlighet.

Skoltiden var tuff. Helena kände inte att hon passade in. Hon kände sig konstig, annorlunda och fel. Hon försökte bli tuffare och inte bry sig så mycket, men det gick inte.

– Jag försökte ändra vem jag var, men det var omöjligt. Att kämpa emot sig själv är utmattande.

Strax efter gymnasiet ramlade hon över en artikel som nämnde högkänslighet, utan att bry sig särskilt mycket. Några år senare nämndes ordet igen. Den här gången läste Helena in sig. Polletten trillade ner.

– Det var en sådan befrielse att få en förklaring till varför jag reagerar så starkt i vissa situationer, varför jag blir trött av höga ljud och ibland av människor. Jag fick ett begrepp. Jag är inte konstig, jag är normal.

Helena märker av sin högkänslighet tydligast genom att hon blir tröttare än andra av folksamlingar och höga ljud. Andra i hennes omgivning märker det genom att Helena kan läsa av deras känslostämningar och ofta känna om någon mår dåligt.

Vad är positivt och negativt med att vara högkänslig?

– För mig är det positiva att jag kan ta in andras känslor och sedan hjälpa personerna genom att lyssna, utan att lägga in mina värderingar och mina egna känslor och bara finnas där för dem. Det negativa är att jag blir trött av för mycket intryck. Jag orkar inte lika mycket som andra utan behöver ganska mycket stillhet för att fungera.

Nu tycker Helena att hon börjar få koll på vad hon behöver. När det blir för mycket behöver hon ta promenader för att rensa huvudet och ta hand om sig själv genom att sova ordentligt, äta på regelbundna tider och få in rutiner.

– Förut kunde tröttheten bara komma över mig och sedan var jag slutkörd i en vecka. Jag förstod inte vad det var för fel på mig, varför jag blev tröttare än andra. Nu när jag vet att jag är högkänslig kan jag acceptera att jag har lättare för att bli trött och försöka motverka det genom att planera bättre.

Hur gör du då?

– På söndagskvällarna brukar jag se över min kommande vecka. Om jag har flera aktiviteter och ska träffa många människor planerar jag in några timmar där jag bara är själv och antingen vilar eller går en promenad.

[adSpace]

Är det inte lite svårt att göra det? Att säga nej till roliga saker?

– Jo, men jag blir bättre och bättre på det. Om jag inte säger nej blir det inte kul för någon. Då blir jag utmattad och är ändå ingen rolig person att vara med. Jag försöker också att jobba mycket med självmedkänsla, att ha medkänsla med mig själv och vara min egen vän. ”Nu är jag trött och det är okej”. Tidigare har jag pressat mig själv att försöka orka och hänga med men det går inte att kriga mot sig själv.

Har du några fler tips till andra högkänsliga personer?

– Läs på om högkänslighet och ta kontakt med andra som också är det. Att dela erfarenheter har hjälpt mig jättemycket. För när jag lärde mig mer om hur och varför just jag fungerar som jag gör, kom insikten om att jag inte alls är annorlunda. Jag är helt okej som jag är.